jag förstår inte riktigt varför jag känner mig såhär. Jätte deprimerad och det kom från ingenstans. Jag känner bara att jag alltid får ta skulden av vad som än händer. Det är alltid mitt fel. Och det är jobbigt att inte kunna ha någon att prata med. Det är svårt att just öppna sig om sådana här saker i mitt fall. Det är svårt att inte kunna vara som alla andra. Det är svårt at tinte kunna göra allt som alla andra. Sen tror jag inte häller att någon skulle förstå.