varför kan jag inte vara lika älskad som alla andra. när jag ser lyckliga par blir jag inte avis men jag blir besviken på mig själv som inte klarar av att vara så själv. jag kan inte göra saker som alla andra gör ibland. jag vet att jag inte ser bra ut men jag orkar inte lägga någon ork i det eftersom jag  vet att det inte tjänar något till det. Killar jag vet som gillar mig gillar jag bara som vänner så jag ska inte påstå att det inte finns någon som bryr sig om mig men man kan inte bli lite besviken att den jag bryr mig mest av alla bara skiter i en.

jag förstår inte riktigt varför jag känner mig såhär. Jätte deprimerad och det kom från ingenstans. Jag känner bara att jag alltid får ta skulden av vad som än händer. Det är alltid mitt fel. Och det är jobbigt att inte kunna ha någon att prata med. Det är svårt att just öppna sig om sådana här saker i mitt fall. Det är svårt att inte kunna vara som alla andra. Det är svårt at tinte kunna göra allt som alla andra. Sen tror jag inte häller att någon skulle förstå.